Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund och hörde i nattens stillhet endast brasans
susande och den stora klockans knäppningar.
Plötsligt utbrast Maria:
»Han är en härlig man, professorn, tänk mor,
han har lofvat hjälpa mig med att komma till
Helsingfors för att studera, så som jag alltid
längtat göra ... jag får lära mig något. .. och jag får
besöka honom i hans hem ... aldrig har jag sett
en sådan man förr,» tilläde hon hänförd och knäppte
ihop händerna.
Fostermodern betraktade henne förfärad.
Flickans ögon lyste med sällsam glöd. Var det ett
återsken från härden ... eller var det gnistan, som
glimmade och glödde, innan den slog upp i
förtärande låga ? Allt blef så oroande, så skrämmande
i denna underliga, tysta natt.
Fru Grahn kände ångesten inom sig stiga och
växa. Synden, som hon hållit hemlig, omsnärjde
ju hela hennes hem, och hon stod ensam med
ansvaret nu. Det blef mera än hon mäktade bära.
Den tanken brände som eld i själens innersta,
tystnaden blef outhärdlig.
»Maria,» utbrast hon plötsligt ångestfullt, »det
var en gång en ung flicka. Hon längtade liksom
du ut i världen för att finna glädje och lycka.
Hon lefde tillsammans med sin gamla moster
på en liten ensam gård. Dagen i ända virkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
