Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hade lyckan fört henne till den gamla snälla
tanten, som tog vård om henne.
Det var förvånande att höra Rosita tala om
huru underbar konsten var. När hon beskref, huru
hon sväfvade fram på yttersta tåspetsarna, tycktes
detta blifva det skönaste i världen, och hennes konst
var icke blott det allra bästa, det allra roligaste och
det allra vackraste hon visste, utan därtill kom, att
hon af den fick sin utkomst och genom den kunnat
göra sig fri. Ty för konsten förmådde ingen skrifva
lagbud eller lägga hinder i vägen, påstod hon
bestämdt.
Den glada Rosita fick snart många vänner i
den lilla staden. Ibland när dc sutto flera unga
flickor tillsamman kunde det hända, att hon plötsligt
sträckte ut sitt ben och förde foten upp till munnen
så att hon bet i sin lilla tåspets. Emedan ingen af
de andra flickorna förmådde göra det konststycket
efter, beundrade de det alldeles ofantligt. Men Rosita
bara skrattade och gjorde narr af dem. Sådant
betydde ingenting i bredd med den verkliga stora
konstens svårigheter och stränga fordringar, ehuru
man för att begripa dem behöfde kunskaper eller
fin känsla och människorna i allmänhet genast voro
färdiga att låta dåra sig af konststycken,
förklarade hon.
Bekantskapen med Rosita väckte hos den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
