Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vet du,» sade Rosa, »jag tror far blir bättre,
jag tror han skall lefva, han har... men hvad i all
världen är åt dig ?* afbröt hon sig plötsligt vid
åsynen af uttrycket i systerns ansikte.
»Jag som trodde allt stort, allt högt och allt
härligt... det stod för mig en glans om hans namn,»
— bröto orden lidelsefullt fram öfver Marias läppar,
liksom den ständigt stigande floden plötsligt spränger
sina fördämningar. »Men nu ... hur kan jag nu
taga hans hjälp. .. hur kan jag nu komma till
Helsingfors ... Nej, nej, en lögn är det att en kvinna
icke behöfver söka något annat land än det
himmelska landet... Ack, huru skall jag någonsin mera
kunna tro på någon?» kved hon som i storångest,
slog händerna för sitt ansikte och störtade ut.
Rosa såg efter henne med en skakning på
huf-vudet. Hon hade icke förstått de osammanhängande
orden, ehuru hon förstod att något på det högsta
upprört fostersystern och att detta något i alla fall
icke var faderns sjukdom. — Maria var alltid så
hänsynslös och öfverdrifven. Hon ville känna allt, veta
allt, och nöjde sig aldrig med hvad andra sade utan
skulle själf taga reda på hur allt förhöll sig. Sedan
hon fått i sitt hufvud att resa till Helsingfors och
studera för att bli lärarinna, drömde hon om intet
annat än hur hon skulle skaffa sig pengar till att
utföra den stora planen. Maria var säkert mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
