Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som genom förmaket ledde in i sjukrummet. Och
Rosa smög sakta på tå efter honom.
... »Sedan behöfs framför allt lugn och ro och
möjligen något som kan muntra och upplifva sinnet,
när han blir bättre,» sade professorn till fru Grahn,
som följde honom ut i salen.
Plötsligt varsnade han, att ansiktet framför
honom med det inbundna uttrycket och de nedslagna
ögonen var så blekt som om hvarje bloddroppe
försvunnit därur. — Men hur stod det till med henne
själf? frågade han deltagande.
Å, tack ... henne felades ju ingenting.
Medan han fortfarande uppmärksamt betraktade
henne, tycktes det gåtfulla kvinnoansiktet förvandlas
och det unga, ljufva kvinnoanletet han fordom
skådat bland rosorna, åter träda honom till mötes. Den
rörelse han erfor, stegrades alltjämt. I den nattliga
stillheten blef det som om de åter stått ensamma i
världen, han och hon — liksom en gång för länge
sedan, då de drömt sin unga, strålande dröm om att
vara det lyckliga människopar, som skulle besitta
det okända landet.
Han hörde, att hon bjöd honom taga plats.
Han svarade intet, men blef stående med ryggen
mot ugnens mur. Hon satte sig på en stol och
slätade med händerna ihärdigt ut klädningsvecken.
Han hörde henne lågt och långsamt yttra något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
