Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tacksamhet för hans godhet att stanna kvar
öfver natten och hjälpa dem där i deras nöd.
»Nej, nej, icke tacksamhet,» afbröt han hastigt.
Och som hade orden mot hans vilja trängt sig öfver
hans läppar, fortfor han: »När jag i kväll så
oför-modadt trädde in i denna boning och återsåg allt
precis sådant jag skådat det fordom, stego minnen
fram som ... som lifvet väl blekt men icke förmått
utplåna... en härlig ungdomsdröm, som aldrig kunnat
förgätas.»
Han eldades af orden, och såsom oftast, när
han behärskades af sin känsla, blef han poet och
lät hänföra sig af stämningen. Han förbisåg eller
ville icke för sig själf erkänna, att det han sålunda
mindes poetiskt, redan därigenom var till hälften
glömdt såsom verklighet.
Det blef tyst i rummet ett ögonbiick.
»Ja,» svarade den bleka kvinnan långsamt och
eftersinnande, »det var ... men det är farligt att
erinra,» afbröt hon.
Hon slog plötsligt upp sina ögon. Och han
läste i dem erinringens djupa sorg, den sorg som
lifvet obarmhärtigt för med sig, när drömmen
skingrats, uppvaknandets sorg, som icke tillåter att något
öfverskyles eller förskönas utan likt det skarpa,
nyktra dagsljuset blottar hvarje skrymsla och visar
allting just sådant det är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
