Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Linköping och jag dansade med en baron von
Lingen. Jag hade då ett par gamla skor med höga
klackar, som jag begagnade när jag spelade gosse
på theatern; de ville icke sitta uppe på mig
och jag fick oupphörligt springa och knyta
hårdare till dem, och när jag dansade var det ett
sådant väsende utaf klackarne; jag blef varse huru
mamsell De Broen satt och såg på mig med en
så allvarsam mine, och ju mera hon såg, ju
värre svängde jag på, ty jag var så ledsen och
förlägen. Ack, tänkte jag, om jag ändå kunde
få taga utaf mig de stygga skorna och dansa
i strumplästen, skulle det gå så bra. Balen
var slut; på hemvägen tänkte jag hon skulle
säga något till mig, men hon var stum; jag
hade så gerna velat bedja henne icke vara ond på
mig för det jag icke köpt mig några skor,
hvilket hon tillsagt mig att göra; men jag trodde
att hon glömt händelsen på balen, och jag teg.
När vi kommo hem sade hon: Henriette, jag
har i afton varit så ledsen på dig och jag har
rigtigt skämmits för dig; — (så hade hon aldrig
förut talat till mig,) — det är mycket vackert
utaf dig, att du skickar penningar till din mor
och syskon, men du bör också köpa dig det du
nödvändigt behöfver. — Jag bad henne blifva god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
