Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva, rigta den mot sitt hjerta! Det är ju
många, det, som glömma sig så långt? är det
inte det, herr baron?
— Jo, då deras lidanden bringa dem till
förtviflan...
— Men jag kan likvist icke förena mig om
att tro att dessa häftiga utbrott tillkännagifva
någon sorg, ty det verkliga lidandet närer man
inom sig Det är endast ett vildt raseri som
leder menniskan till ytterligheter, dem de vid
lugnare sinne finna afskyvärda. Så äro de ock.
Huru ofta vredgas icke barnet mot sin fader, sin
moder! det kan för ett enda felsteg å deras
sida bära ett oförsonligt hat till dem.
— Ack, mamsell Widerberg, ni kan aldrig
komma att röna denna bittra smärta!.
— Tro mig, jag känner det djupt hvad det,
är att blifva glömd af en person, den inga heliga
band binder, der endast känslans röst ropar till
"oss: jag älskar! Från barnens läppar ljuda
dessa orden skönare; jag eger en utaf dessa, från
hvilken jag aldrig hört dessa tröstande ord.
— Ack, mamsell Widerberg, edra tårar
sönderslita mitt hjerta! Engél på jorden! du skall
en gång blifva lycklig; om riked, m och en
oinskränkt tillgifvenhet och kärlek, som här
erbju-des dig, kunna gälda alla dina lidna oförrätter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
