Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stort stycke sullftder under skinnpålsen.
Nftr jag inte orkade mer, flinade han mig midt
upp i synen.
I nattvardsskolan sköt han med potatisbössa
pA prftstens peruk. Gubbastackaren trodde
att det var flugor och slog sig själf i skallen
så det sa smack. Men hur Frans bar sig &t
sA krAnglade han sig alltid ifrAn det och kom
vArkligen fram pA gången. Somliga ha en
sådan svintur så en kan häpna.
PA ungdomsgillena i hembygden var han
alltid med och var sjAlfva kuku. Han söp för
tvA, dansade för tre och kurtiserade för resten.
Kortspel låg inte för hans röst — dår blef
han nAstan alltid “knorfvad,” för han kunde
inte hålla tankarna samlade. Du har kanske
också lagt mArke till det att den, som Ar
riktigt styf i kortspel, de svårare söm whist eller
priflfe, år vanligtvis mycket klen påhufvudets
vagnar. Åtminstone bar jag aldrig sett någon
kvick och begåfvad karl kunna spela kort bra
— annat An hasardspel och schack, förstås.
Men töserna — det var just nå’nting, som
lockade Frans. Och han dem — de voro kring
honom som bin kring klöfverblommor eller
gamla kåringar kring en kolportör. Han var
ju Abo8on, vålbårgad, stilig, rask och alltid full
af hyss och knep. Sådana rånna ju alltid de
tosiga fruntimren efter — de flesta, om också
inte de bAsta. Han hoppade öfver råmärket
ibland — och ett par gånger blef han dragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
