Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inför ratta. Men annars skaffade han sig gar»
na uppgörelse under hand eller också en
fäste-man åt tösen. Ja tvi! Det var ett varnagel
till karl. Emellertid var det med honom som
med så många andra: ju flera, som sutto och
gråto för hans skull och sjöngo vaggvisor, dess
flera sprungo efter honom och sjöngo
kärleksdikter. Människan är märkvärdig.
Till sist blef han fast för Margreta,
fjärdingsmannens dotter. Där vågade han inte
slingra sig, för hennes far och länsmannen
voro sådana mostrar ihop. Och blef det
alltså bröllop — till och med bara lite före tidens
fullbordan.
Pä den tiden var det ju allmän sed att
gå och se på bruden, när där var bröllop
nå’nstans. Och naturligtvis skulle alla se på
Frans och Margreta. De hade allt mycket
bekanta bland ungdomen bägge två: hon var inte
bättre hon ån han, för på den tiden var det
dåligt med moralen liär i byn. Men alla töser,
som stodo ute och sågo på brudparet, gråto
som de varit piskade; alla hackade på henne,
men ingen på brudgummen. Pojkarne
däremot voro gulgröna i synen af afundsjuka, och
Frans fick sina remmar rakade.
Om hemlifvet efter bröllopet kunde vara
mycket att säga, om vi hade haft god tid.
Jag ska bara i en hastig vändning såga, att
af deras tre barn blef ett krympling, ett idiot
och ett mindre vetande. De åro döda alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
