Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolera och hafresoppa.
Mårten Mårtensson var inte rådd för
nå’n-ting utom för sin kvinna. Se mån, som å
rådda för kvinnan sin, ä* sällan rådda för
nå’n-ting annat. Inte var han rådd för pråsten,
för sin katekes kunde han “som ett vatten”
från pärm till pärm; inte för länsmannen, för
Mårten var en rik knase och inte skyldig en
själ ett kopparöre; inte för kortspel, ty dår
hade han en hemsk flax — han kunde köpa
“tre friska” i knack och beta allihop ändå.
Och allraminst var han rådd för toddy —
stark toddy var han tvårtom riktigt svag för,
ja, till den grad, att han blef knäsvag af den.
Men när han hade hunnit bli det, var
han rädd för sin kvinna — så rädd att han
inte gärna vågade sig hem samma dag.
Ty inte nog med att hon slog honom med
Guds ord,” erinrade honom om att drinkare
och frossare varda fattiga, sa9 honom, att han
var en skamfläck för Hönslösa församling, för
hustru och barn — ifall han skulle få några
— och spådde honom att han skulle bli af
med nämdemanskapet, utan hon straffade
honom också därmed, att hon flera dar i rad
efter det han “varit ute på galej,’’ bara gaf
honom hafresoppa. Och hafresoppa hatade han.
Ett par år sådde han inte ett hafrekorn, bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
