Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför, att karingen inte skulle kunna låta
straffdomen g& öfver honom. Men så blef dar
handlande i byn, så den utvägen tjänte
ingenting till. Jo, jo! Lifvet har sina lidanden
— till och med för en rik namdeman, nar han
ar glad vid toddy. Och annars också,
stundom. I forna dar sof aldrig en nåmdeman
sötare an vid dombordet.
En sommar för några år se’n var Mårten
Mårtensson riktigt illa ute ett slag. Och det
år den historien som vi skulle beråtta som
hastigast.
Först skulle han på urtima ting:
skräddarens katt hade tagit lifhanken af
skomakarens tupp, gummorna hade slagits vårre, och
skomakaren hade rifvit örat af skråddaren och
det var en ryslig historia, som
skomakarekä-ringen svor på skulle sluta med
lifstidsfängel-se för skråddaren, om hon så skulle “gå till
kungs på sina bara knfln.’’ Och när denna
högviktiga sak och ett par andra blifvit af
rätten afgjorda, togo nämdemännen sig ett halft
dussin toddar under skämt öfver
kattaracka-ren och tuppastackaren, hvarefter de foro till
landtbruksmötet, dår de spådde på. fcie’n bar
det af på en stor auktion och dår blef ingen
nyktrare — Mårten allraminst. Han var inte
af dem, som kunna “supa sig nyktra.”
Nu hade han varit från hemmet tre dygn
och hans kvinna hade blifvit allt surare
under det hon gick och lagade hafresoppa för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
