Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ffi&nga år, mest för att ta hand otn “Grålle”,
soni gubben osars lätt nog kunnat glömma
för politiska kannstöperier,
Kalle hyste ett tyst, men djupt förakt
gubbens många fraser och uppblåsthet. Ibland
kunde de två komma i samspråk på hemvägen
någon natt, och då kom Kalle med frågor,
som hördes så oskyldiga och enfaldiga, men
som satte den store “Hönslösaren” betydligt
på det hala ibland. Hemma hade Kalle
ögonen med sig i hvar vrå, gjorde allt för att
ersätta husbondens öga och hålla ordning
samt var själf alltid främst i hetsen vid
torf-täkt och skörd.
Yngre sonen Otto, “porslinspjesen” —
som Kalle brukade smått försmädligt kalla
honom — växte upp till kavaljer och var alla
skoltösers förtjusning. Han följde med
fadern bort på besök, men när fadern och han
sutto i sal eller kammare och fästade med
storgubbarna, satt Kalle i folk eller
drängstugorna och hörde på historier. ‘Där trifdes
han bäst — näst hos hästarna.
Så hade det kommit därhän att knappt
en enda själ kom ihåg att Kalle var son ai
själfvaste “Herr Persson.” Och den som minst
tänkte på det, var den store mannen själf.
Kalle var bara en af de viktigaste kuggarna
i det stora maskineriet därhemma.
En dag kom Kalle och sa, att han gärna
ville gå igcno.n folkhögskolan liksom Otto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
