Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var grofarbetare, stark som en björn.
En riktig björn äfven i skick och later .och i
aptit Hjulbent, kutryggig och bredmynt. Han
ansågs dessutom som vådligt enfaldig, och
niånga historier om hans snilledrag voro i
svang om honom.
Så var han en gång inne hos
handelsmannen och skulle köpa kaffe och socker.
Hvar gång han fyllde år, hade han
nämligen gille för skräddaren och skomakaren
— de enda människor som han behöfde inom
socknen, då han var sin egen hushållerska.
Men när handlaren begärde tjugufem öre för
sockret pr skålpund, svor Rasmus på att han
fick det för tjugutre öre i staden och han
skulle visa, att han inte läte klå sig. Till den
ändan gick han den tre och en half mil
långa vägen till staden och försummade en hel
arbetsdag — utan att dock få sockret billigare
än tjugufyra öre skålpundet. Han köpte ett
halft skålpund, men som dagen varit het,
måste han bestå sig en halfva bier. Och den
turen fick han i sig på många gillen sedan.
Den juvelen var det, som en vacker
söndagseftermiddag efter slutad sistmässa steg in hos
“Barna-Karna/’ som hyrde ett rum hos
klockarens. Där var så fint och pyntadt och så många
dukar, öfverkast och andra grannlåter, så
Rasmus blef rent häpen. Han gapade så
munnen blef bred som en kyrkogårdsgrind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
