- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
59

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inverkan övergått från rött till gråbrunt eller grågrönt.
Och i varje rågång har man pilvallar, där träden med
sina grenlösa stammar och avstubbade kronor se ut
som stora klubbor eller svampar. Orenarna ha använts
till »vigrakorgar» eller flätats till snärtaskaft.
Väderkvarnar framträda vid horisonten i mängd alldeles som
— i Sibylle spådom, och alla gå de olika fort.
Vid de största hemmanen, såväl de utflyttade som
isynnerhet de gamla, uti byhemmen kvarliggande, ser
man några fruktträd samt en och annan ask eller asp.

Kullarp har sannolikt sitt namn av de talrika, fastän
låga kullar, som ligga på ömse sidor om den lilla,
namnlösa ån, vilken kommer från en samling mossar
och träsk i »skogböjden» och rinner igenom byn för
att efter en massa krökningar utfalla strax norr om
Simrishamn. Där dessa kullar gå ända fram till åkanten,
stupa de tämligen brant och bilda de s. k. å h ä 11 o r n a.
Under sommarens och höstens dagar frodas här
riktigen hundkäx och nässlor, som av de fattiga skördas
för att tjäna husdjuren till föda eller öka på den lilla
gödselhögen. Vintertiden gå griffelmakärna ned på
isen och löshugga stora stycken av den vackert och
regelbundet skiktade lerskiffern, som då är lätt
åtkomlig, enär den ligger alldeles bar. Flera
vattenkvarnar ligga vid ån och man kan höst och vår på
ganska långt avstånd höra bruset från deras dammhåll,
då vattnet skummande kastar sig ner på stenhögarna
nedanför dammfästet. Mest bullrande är det, som ligger
mitt i byn: det är också mest fruktat, isynnerhet sedan
klöckarens ryktare, gamle Petter Svärd, halkade på
den gröna, slippriga bjälken och föll ned i stenhoparna.
Hans lik blev, efter vad man påstår, aldrig funnet, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free