Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
velat dig annat än väl, varken till kropp eller själ. Men
det är sällan barnen tänka på sina föräldrar!
Och så grät hon.
— Är det någon annan, som du håller kär?
— Nej.
Så slöt samtalet den aftonen.
Bittida följande morgon gick Elna till prosten, som
konfirmerat henne och till vilken hon brukade vända
sig, när hon behövde ett råd och en fingervisning för
sitt samvete. Hon omtalade allt, så väl moderns ord
som sina egna samvetsbetänkligheter och skälen till
dessa. Men hon omtalade också något annat, och det
var vad som vållade hennes hjärta de svåraste kvalen.
Hon höll Anders kär av allt sitt hjärta. Hans vänliga,
muntra och raska sätt hade gjort ett djupt intryck
på hennes blyga och varma sinne. Därför hade hon
också allt sedan Anders framställde sin bön till henne,
kampat en svår kamp. Nu blev det ännu värre: han
hade en så stark bundsförvant i hennes eget hjärta
och nu hade han vunnit ytterligare en uti hennes
moder.
Men samvetet!! »Dragen icke iok med de
otrogna!» ljöd dess obevekliga bud.
Och prosten stod’ nästan villrådig. En tår fuktade
den hjärtlige mannens kind, då hon snyftande frågade:
»Varför äro Guds bud stundom så svåra?» Men hans
sista ord voro dessa: »Genom mycken
bedrövelse måste vi ingå i Guds rike!» »M a n
måste mer lyda Gud än människor!»
»Ingen kr ö nes, utan han redeligen kämpar.»
Så kom hon åter hem. Trots moderns böner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
