Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårar blev Anders avvisad, då han förhoppningsfull kom
att hämta det avgörande svaret.
Men han var ihärdig: blev han — som
ordspråket säger — visad ut genom
stugudör-ren, så kom han igen genom bakhuset. Han
var lika vänlig och god emot dem och sökte på allt sätt
vinna henne. Men som han föraktade allt hyckleri,
ville han ej söka henne på den enda väg, där hon stod
att finna: han ville ej följa henne för att höra den
eller den prästen, ej lova att lägga bort att
dansa eller taga kort i hand och dylikt, vari hon såg
ett uppenbart ogudaktigt leverne. Och därför var hon
också orubblig. De språk, prosten givit henne med i
avskedsstunden, stodo som tecknade med eldskrift för
hennes själ. Och så kuvade hon sitt upproriska hjärta,
som viskade om makans och moderns sällhet i ett
lyckligt samliv med den älskade; så fördrog hon utan
knot moderns hårda ord och ofta orättvisa
beskyllningar och gömde sin kärlek, nej, jordade densamma
djupt i sitt hjärta. Och när bördan blev henne för
tung, sökte hon trösten i »b ö c k e r n a s bok» och
kände sig styrkt i medvetandet, att »hon utvalt
den goda delen», fastän med varje dag rosorna
på hennes kinder blevo allt blekare, och hennes förr
så raska gång började bli mindre lätt. IV.
IV.
Slutligen var moderns prövotid all. Det var nästan
en lättnad för stackars Elna, och nu var ju modern
där, varest ingen natt är och ingen gråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
