Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blicken, och ett milt småleende drog över hennes
anlete, och kindens rodnad blev varmare. Om han
bara inte ändå vore för glad av sig? Där står förstås
i psalmboken: »Var glad uti den goda dag!»
Och så tänkte hon på mångt och mycket, genomläste
psalmen n:o 351 — »För ett ungt fruntimmer»
— och drömde om Anders hela natten — hon, som
annars aldrig brukade drömma.
Men på fredagens förmiddag kom gamla »Sissa
Krycka» i fattighuset för att hälsa på Elna. Under det
de sutto och pratade, föll talet på Anders, och nu
berättade Sissa, att Anders dagen förut varit på auktion i
Gladarpsmölla, att han varit livad, då han kommit
hem efter att ha spelat kort hela natten. Denna
underrättelse gjorde Elna outsägligt ont: hon kunde således
aldrig lita på honom. Hade han ej kunnat hålla sig
ens nu, då det gällde hennes avgörande svar — icke
kunde hon vänta, att han senare, då han vunnit henne,
skulle taga hänsyn till hennes känslor. Hans tal om
fåfängligheten av världens nöjen hade således varit
endast hyckleri, och hycklare avskydde hon mer än
något annat. Till och med drömmen stod nu i ett helt
annat ljus för henne än förut: det var då ej utan
betydelse, att modern trätt emellan henne och Anders.
Ja, allt kunde tydas som en varning: hon hade ju till
sist stått ensam. »Jag är ditt hjärtas
brudgum!» hade han sagt. Ja, det var också sant: hon
kunde ej hjälpa det, hans bild kunde hon ej slita ur
hjärtat, men — hennes brudgum för altaret kunde han
ej bliva.
När Anders på lördagseftermiddagen kom och fann
henne förgråten, sträng och mera otillgänglig än någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
