- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
77

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna övertygelse försvagades ej det ringaste av ett
bröd och en gåsasida, som hon fick med sig, då hon
gick hem, helst hon, såsom vanligen fallet är med
de fattige, kände en liten smula avund vid
tanken på att en fattig flicka skulle göra ett så lysande
giftermål.

Anders gick en hel vecka, innan vreden så smått
hann lägga sig. Flera gånger sökte han Sissa för att
riktigt taga i tu med henne, men det lyckades honom
ej att få tag i henne; hemma sade han ingenting,
då han trodde, att Sissa själv satt ihop lögnhistorien.
Slutligen kunde han ej uthärda längre, utan beslöt att
söndagen därpå efter gudstjänstens slut »hugga» »Sissa
Krycka», ta henne med ner till Elna, låta henne erkänna,
att hon ljugit, tala vackert med Elna, utan vars kärlek
han fann det vara omöjligt att hava en riktigt glad
dag, och så skulle väl allt åter en gång bli bra igen.

Efter slutad predikan lyste det för första gången
mellan Elna och — — ja, namnet kunde han ej
erinra sig: han hade suttit i tankar, till dess Elnas namn
nämndes. Slaget höll på att göra honom alldeles
medvetslös: till allmän förvåning reste han sig upp och
gick ut ur kyrkan, raglande som en drucken. Han satte
sig på en gravsten och såg mekaniskt på, huru
kyrko-folket strömmade ut, tills han varseblev Sissa. Han var
nära att skrämma slag på det gamla skrället, då han
fattade henne i armen och röt: »Bekänn, lögnerska!
var du fått dä där ifrån — eller dödar jag dig på
fläcken». När käringen fått mål i mun igen, kom det
slutligen till en förklaring, och nu fick Anders reda på
den källa, ur vilken den ödesdigra lögnen flutit. Han
blev länge sittande på kyrkogården — så gick han hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free