Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sade aldrig »Guds fred!» när han kom, emedan
detta hälsningssätt syntes honom vara ett Guds namns
missbruk,liksom han aldrig sade »adjö!» då han gick.
Prosten hade nämligen — med en välment osanning —
inbillat honom, att detta uttryck hade en föraktlig
betydelse, och vad prosten sagt, var för Holger en
obestridlig sanning.
— Tack för dä! svarade Elna. Sätt dig ner och vila
dig! fortsatte hon efter en stunds tystnad å ömse sidor.
— Tack ska du ha! Jag har inte så långt gått!
Han satte ifrån sig pressjärnet.
En stund tego båda, och Elna fortsatte att läsa
för sig själv. Så gick hon bort till bordet och tog
drickakruset.
— Kanske du tränger till en tår vått? sade hon.
— Tack!
Han drack och satte sig därefter på bänken invid
dörren. Det blev åter tyst en stund och så fattade han
ordet.
— Jag har varit ute hos Sasser Svens och sytt några
dar, och som jag skulle gå här förbi ändå, så tänkte
jag, att jag skulle gå in om dörren och fråga, om du
har tänkt dig till Wanstad i morgon?
— Jaa, jag har nästan tänkt lite på det: det är
ett så vackert evangelium i morgon.
— Ja, det är om den rike mannen och
Lazarus. Jag har tänkt mig dit: då kunna vi ju gå i
sällskap.
Hon dröjde ett ögonblick med svaret, ty hon blev
förvånad över förslaget.
— Det är farligt för en ung kvinna att stå ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>