Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan hon undanstökat allt i köket, nalkades tiden
att gå i kyrkan. De började alltså att kläda sig: han
i bakhuset, där hans kista stod, hon i stugan, där
hennes medhavda kläder ännu lågo i högar på
kakelugnsbänken. Han kom in med nattkappan i handen.
— Vill du hjälpa mig med halsklädet? sade han.
— Knappast jag förstår mig på det, svarade hon
och drog samman linnet över barmen.
— Du måtte väl kunna knyta en knut? skämtade
han. Hur skall du kunna duga tiil skräddarekäring
annars?
Då hon nu, röd och förlägen att stå så nära honom
— alldeles ansikte mot ansikte — försökte att knyta
den svarta lastingshalsduken i rosett, såg han
skälmaktigt på henne.
— Nej, men du har ju vackra ögon, mor! sade han,
det har jag inte lagt märke till förr.
Hon böjde ner ansiktet, som blev alldeles rosenrött,
och ett litet förläget leende gled över hennes drag,
men så glad hade hon aldrig känt sig.
— Du pratar, sade hon blygt, men inom sig tänkte
hon på, att hon sett prostens dotter och fästmannen
hennes kyssas åtskilliga gånger.
Tänk, om Holger kysste henne! De voro ju nu så
gott som man och hustru — inte kunde hon säga nej.
Och som hon stod där och tänkte, att han möjligen
kunde göra det, började hon — kanske omedvetet —
önska, att han skulle göra det. Hon genombävades av
en egendomlig, behaglig och ändå på samma gång
pinsam känsla, som tilltog, då Holger fortfarande såg på
henne. — Nu gör han det! tänkte hon: det susade för
öronen, det svartnade för hennes ögon, hon tänkte —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
