Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jäg gett grisen det slabbet och tagit och vispat några
äggagulor! Det är gudsens sanning jag hade!
— Så du säger det! Ja, det var verkligen ledsamt.
Jag skickade dit ett halvt stop, och det
var den grannaste grädde jag haft på år
och dag, så tjock, så man kunde dansa
»ma-zyrka» på den — så jag kan inte förstå, hur du
kan säga, att––-—
— Hade — — ha — hade — — hade du!!!
— Ja, det hade jag!
— Det är då gu — gudsens sanning, att det är
som allting vore förgjort! Farväl!
— Farväl! När du nu kommer ner till
nämnde-manskan, så fråga först, om hon hade skickat dit
någonting — det är det säkraste, ifall du inte vill följa
sanningen, utan skall kritisera allt vad där var! Hihihi!
Så illa ute har väl inte Sanna Snickarens varit på
länge! ! Hi hi hi hi!
XII.
Holger och Elna hade varit gifta ett halvt år, och
den tiden hade emellanåt varit bekymmersam nog för
dem båda två. Holger var av naturen tyst och sluten,
fast han ägde ett klart huvud och var mycket fallen
för att begrunda allvarliga ting. Han hade stora krav
på sig själv; därför ansåg han sig även hava rätt att
ställa stora fordringar på andra och var alldeles
obeveklig, då han trodde sig vara i sin goda rätt. Elna
hade däremot ett mycket vekt hjärta, som trängtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
