- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
124

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het och börjat läsa Guds ord eller gå och höra
Berggren, betraktades han a\r de övriga s. k.
»schartauanerna» med ett visst misstroende, ända tills Anders
Ers Kersti talat med honom och funnit hans
sinnesförfattning vara av den’ beskaffenhet, att hon kunde
förklara honom vara på den rätta vägen. Livet kände
hon emellertid endast ifrån sin egen inskränkta
synpunkt och hade ej öga för de stora olikheter, som
finnas även mellan Guds barn. Härav blev en följd,
att hennes råd, så hjärtliga och välmenta de än voro,
och så samvetsgrant de än gåvos, ofta voro högst
opraktiska. Särskilt var hon, i fråga om de fnurror, som
allt emellanåt uppkommo på hennes väninnors
äktenskapliga trådar, alltid färdig att taga hustruns parti och
åstadkom därigenom mycket ont. Holger kunde ej
rätt tåla henne, emedan hon endast — som han
uttryckte sig — sprang omkring och snackade sött och
glömde, att människan fått sig ålagt att äta sitt
bröd i sins anletes svett: hon åt hellre
sina väninnors, sade han. Han kallade henne ofta
för Kitta Springfält. Men då grät Elna.

Såsom efter en tyst överenskommelse talade varken
Holger eller Elna om Anders; varken Anders själv
eller hans moder besökte det nygifta paret, och Holger
hade efter sitt giftermål ej blivit ombedd att komma
dit och sy. Man fick tvärtom höra, att de tagit
skräddare från en annan församling. Om Anders förspordes
nu för tiden ingenting märkligt: han levde stilla i
hemmet och hälsade någon gång på uti Kullarpsmölla. Man
glunkade om, att han skulle ha dottern där: hon var
mycket rik, men ansågs ha ben i näsan, som man
säger. Hon hade förr varit särdeles god vän med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free