- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
133

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan satt han länge på stengärdesgården bakom
gaveln och överläde, huru han skulle göra. En
eftergift nu, och sedan skulle han för alltid vara av med
makten inom hus. Men om deras liv skulle bliva en
fortlöpande kedja av kiv och trätor, huru skulle då
någon lycka och trevnad, huru skulle Fridens
ande kunna bo när dem? Men inte kunde han
leda av med sin ko igen: det skulle ju göra honom
till en visa för hela socknen! Nej, det var omöjligt.
En svag röst, som han förgäves sökte att helt och
hållet nedtysta, viskade, att han ändå hade bort fråga
henne om hennes tanke i en angelägenhet, som ju
dock rörde deras gemensamma hem. Men han hade
ju gjort det för att glädja henne och glatt sig på
förhand åt den lättnad och tillfredsställelse, som han
trott sig skola bereda henne. Han hade själv samlat
dessa penningar, riksdaler för riksdaler. Och nog
hade hon vidare lugnare, om hon läte honom styra och
ställa; han hade ju vida större erfarenhet, mera
beslutsamhet och bättre insikter än hon. Och så hade
hon låtit framlysa, att hon ångrade det val av make
hon gjort, och att hon med saknad tänkte på den
mera lysande lott, som Anders kunnat bereda henne.

Vid minnet av de ord, som hon fällt rörande detta
sistnämnda, plågades han outsägligt. Han tyckte att
hans hjärta sammansnördes: livet syntes honom så
tungt och dystert, och han kände en tryckande känsla
under bröstet. Men hans smärta var ej av det slag,
som gör människan renare och mildare samt lyfter
hennes själ över jordens kval och ve. Nej, hans sinne
blev hårt, hans tankar nästan hatfulla. Omedvetet
gnisslade han med tänderna — hon skulle giva efter:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free