Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var icke blott till husets nytta, det var även till
hennes egen.
Så gick han in till Mårten Matts och frågade, om
någon av pigorna kunde få gå in och mjölka åt honom.
Mätta Mårten Matts frågade genast, om icke Elna var
hemma. — Jo, men hon var inte riktigtsom hon
skulle vara, som hans ord folio sig. Ingen gjorde
några vidare frågor, och Eljena var genast beredd att
följa med honom. Han tog en kruka i bakhuset och
följde Eljena ut på logen. När kon var mjölkad,
tackade han Eljena för besväret, och hon gick hem,
utan att hava varit inne i stugan eller träffat Elna.
Men under tiden mjölkningen pågick stod Elna bak
brädväggen och lyssnade i andlös förbidan, att Holger
skulle beklaga sig för Eljena: själv brukade hon ju
ofta taga Kersti till förtrogen med avseende å husliga
förhållanden. Vore det då så underligt, om han gjorde
på samma sätt? Å, om han gjorde det, skulle hon1
aldrig kunna tåla Eljena mer: hon kunde ändå föga
med henne. Alltid såg hon så allvarlig och
fundersam ut, alltid lyssnade alla så till hennes ord, och
själva Anders Ers Kersti lade stor vikt vid de
omdömen, som fälldes av Eljena. — Det är en kvinna, som
där är besked med, hade Holger sagt en gång! Varför
skulle han berömma henne? Varför talade han så
mycket och så allvarligt samman med henne, när hon
någon gång hälsade på i deras hem? Och varför hade
han just bett henne komma in och utföra det värv,
som egentligen ålåg husmodern? Kanske — kanske
tyckte Eljena om Holger? Ja, varför skulle det vara:
omöjligt?! De voro båda lika allvarliga, nästan dystra.
Och han?!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
