Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Qod morgon! sade han, men med så blid röst
han kunde, tog sitt pressjärn och gick sin väg.
— Holger! sade Elna sakta och lågt.
Hon hade något märkligt att meddela honom. Men
han var redan ute och hörde ej hennes ord, såg ej
hennes fagert purprade anlete.
XIV.
En lång tid efter detta uppträde kom Holger en
fredags förmiddag till prästgården. Prosten hade
sedan någon tid tjänstledighet för sjuklighet, och vice
pastorn skötte expeditionen.
Denne pastor, vars namn var Josef Ömberg, var
föga omtyckt, ehuru ingen visste något särskilt ont
att säga om honom. Han hade ej, såsom predikanterna
av den »schartauanska» riktningen gärna brukade,
många avdelningar och underavdelningar i sina
predikningar, och de uttryck, han använde i fråga om
salig-hetssaken, voro ej heller Schartaus; ja, man visste till
och med, att Anders Ers Kersti hade blivit tämligen
kallt emottagen av honom, då hon besökte honom för
att samtala med honom om andeliga ting. Detta
till-vägagående mot Kersti skulle hava varit ett stort fel,
om den unge prästmannen strävat efter att bliva
omtyckt av Kullarpsboarna: ingen prästman var
nämligen i de frommas ögon »riktigt att lita på», förrän
Kersti hade talat med honom och förklarat, att han
var »en bra man och en rätt lärare». Men pastor
Örnberg frågade synbarligen föga efter vad man hade
att säga om honom. Man kände, att han vid flera
tillfällen varit på bal i staden eller på herrgårdarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
