Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger var under denna tid ytterst vänlig och
uppmärksam mot sin hustru. Sitt oförståndiga uppförande
mot mannen vid det tillfälle, då han hemkom med kon,
erkände och avbad Elna indirekt därigenom, att hon
på bästa sätt skötte om sagda djur, som också visade
sig vara ett ypperligt kreatur. Redan en månad efter
köpet erbjöds Holger 25 kronor i vinst, om han ville
sälja henne.
— Jag får gå till råds med mor först, sa Holger
till slaktaren, som ute på gården hade gjort det
fördelaktiga anbudet.
— Ja, blir du sinnad, så kom bort med henne, ju
förr dess hellre; du ska få pengar genast.
Holger gick in. Elna hade hört alltsammans inne
i stugan.
— Hör du, mor! sa Holger. Om jag skulle ta och
sälja min ko, du, va? sade han skämtsamt.
— Å nej; hon mjölkar så snällt. Hör du, far! Vet
du, jag tycker riktigt hon är som ett sällskap, när du
är borta och jag sitter ensam hemma, vet du, far!
— Ja, men jag får halvtannat hundra daler i vinst,
och det är vinsten man ska leva på, sa
pojken, sålde sillen — sju för skillingen.
— Ah, vi kunna ju behålla henne, så länge hon
mjölkar och vi ha foder — det är min tanlce
åtminstone.
— Ja, ja, mor! Vill du ha henne, så gärna för mig,
men då får du också själv sköta henne — jag befattar
mig visst inte med henne mer.
Han log så gott — ögonen tindrade skälmaktigt.
Men hon förstod honom så val.
— Ja, det vill jag gärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
