Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fem år är hela hemmanet betalt, du mor! utan
att vi behöva ha en skillings skuld. Och så biir du ju
åbokvinna, du mor! Och pojken blir åboson, du!
Hon måste ovillkorligen le genom tårarna.
— Inte är det sagt, att det blir en pojke!
— Så blir hon åbodotter, du, och så får hon rika
friare — dem äro ju alltid mödrarna svaga för.
Hon såg på honom, men hans lugna blick
tillkännagav ingen baktanke.
Men det blev en gosse — tvärt emot vad »Sissa
Krycka» förespått, och ändå kände ingen så till gamla
märken som Sissa.
— Var du så säker, hade Sissa sagt, var du så
säker, Elna, som att här är dag på jorden: det blir
en tös, så snart du har haft klåda på vänstra ankelu!
Det slår aldrig fel på detta jordklotet!
Och nu var han döpt, och all gillesmaten var
uppäten. Anders Torstensson och Mårten Mattsson hade
stått fadder, och en av prästamamsellerna hade själv
erbjudit sig att hålla lille Josef till dopet, något som
icke blott kom pastor Örnberg att rynka på näsan och
tala om yttringar av tidens ondsko och den fara,
som låg i att spela »an-kamrat» med bönder och
högfärdiga husmän, utan ock uppväckte stor avund hos
Sanna Jöns Snickares och andra hantverkarehustrur,
vilka även stötte sig över köpstanamnet, som där på
orten var ovanligt nog. — Det var ju höjden, sa Sanna,
att en skräddare kallade opp sin pojke efter en prost,
om denne varit än så vänlig mot skräddarestackaren.
Men se, Holger ville naturligtvis kliva för högt, sa
Sanna, och med vanlig kristlig människokärlek
till-10. — Wranér, Valda skrifter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
