Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöver väl knappast sägas, att ju mer Holger slog,
dess värre skrek det lilla barnet, så att det till slut
blev alldeles blått i synen.
När Elna ute i bakhuset, där hon just sysslade
med att spicka sill, hörde barnets skrik alltmer tilltaga,
blev hon orolig och skyndade in, men stannade som
förstenad på tröskeln, då hon såg, hur Holger
behandlade sitt och hennes lilla barn. Att gossen skrek,
retade den av naturen envise Holger, som hade föresatt
sig att pojken skulle tiga: agan fortsattes därför,
och de svällande ådrorna på faderns panna och ett
oavbrutet mummel visade, att vreden var nära att
övermanna honom.
Elna stod en stund alldeles ur stånd att yttra ett
ljud, till dess hon slutligen med ett högt skrik föll
raklång på golvet. Nu blev Holger förfärad och lade
skyndsamt gossen i vaggan, där den lille genast
tystnade och under ett sakta, allt mer avtagande kvidande
föll i sömn. Holger skyndade att upplyfta Elna och
lade henne i kakelugnsbänken: efter några ögonblick
kom hon åter till sans, ropade vår Frälsares namn och
gav åter till ett skrik. Därpå reste hon sig vilt upp.
— Har du tagit livet av honom?
Hennes ögon stirrade så hemskt, att han blev alldeles
förskrämd, helst hon rusade upp från bänken och
sprang omkring på golvet.
— Var är mitt barn? ropade hon. Han har slagit
ihjäl mitt barn, mitt stackars oskyldiga barn!!
Därpå for hon som i en dröm bort till vaggan, tog
upp gossen, kysste hans våta kinder, lyfte opp hans
kläder, och då spåren efter agan ännu tydligen syntes
på hans späda kropp, utbrast hon i höga rop och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
