Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade under tvisten varit dödstyst i stugan.
Ellen började gråta, pigorna likaså, drängarna sågo på
varandra, och vaktpojken och »ögjapågen» skrattade
i mjugg. Endast gårdsdrängen reste sig upp och sade
ganska hörbart: »Det skall, min själ, vara här på
stället som husbonden ska slå sin mor julafton!»
Därmed tog han sin mössa och gick och blev borta hela
aftonen. Anders reste sig häftigt liksom för att gå
efter, men stannade mitt på golvet och gick i stället
till hörnskåpet.
Men morgonen därpå var det ottesång i kyrkan.
Det var ett klingande slädföre, och folket strömmade
efter gammaldags sed i stora skaror till det rikt
upplysta templet. I alla hus och gårdar »var där tänt»,
så att hundratals ljus tindrade i den vackra
vintermorgonen, och i skolsalen höll klockaren slutrepetition
med sångföreningen, ty Kullarps klockare var högligen
nitisk för kyrkosången.
Och så började gudstjänsten med den härliga
psalmen n:o 55:
»Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!»
Och hundratals röster instämde med
sångföreningens: aldrig deltager församlingen allmännare i sången
än en julmorgon, aldrig känner sig den fromma tron
mer lyftad över jordens kval och ve än då,
aldrig ser man så många tårade ögon — till och med
den grånade syndaren veknar, då barndomens rena
och skuldfria minnen vakna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
