Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tack för kyssen, du min lilla tärna!
Du är så nätter som himlens sol.
Må jämt din vandring på stigen ställa
och himlens änglar omfamna dig.
— Tralala tralilalila, tralala tralalala.»
— Ack ja! sade Elna, sådan ogudaktighet kunna
de läsa och sjunga och förspilla den dyra nådatiden.
Hå hå ja! För vart och ett fåfängtord skola
de göra räkenskap på domedag! Ja, han skall
väl gå förlorad, han som så många andra!
— Ah, det är inte att ta s å hårt vid sig heller:
den, som är ute bland världens barn, får höra så
mycket, om han vill eller ej. Och om han också låter
det gå in genom det ena örat och ut genom det
andra, så ska det ändå tvärs igenom huvudet. Vore
det bara ett allvarligt sinne och riktig fasthet hos
honom och en barnslig tro, så–––––-
— Det är just det, ja. Men världens flärd lockar
så gärna. Och nu ser han bra ut och — —
— Det har han efter dig, mor! sade Holger
skämtsamt, däruti brås han då inte på mig.
— Vem han har det efter, sade Elna — hon kunde
ej hindra, att ett leende smög sig över hennes läppar
— vem han har det efter, så är det en farlig gåva.
Jag tycker jag har sett i kyrkan flera gånger, att
töserna titta på honom: sådant föder så lätt högfärd.
Och midsommarafton hade han likaväl gått opp på
dansbanan: jag fick höra det, och han måste erkänna
det, när jag tog honom i förhör. Ja, han grät ju och
ångrade sig och bad mig, att jag inte skulle tala om
det för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
