Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar; hans ögon strålade, och man såg, huru han var
gripen av stundens betydelse. Holger följde med stilla,
allvarlig uppmärksamhet hela förhöret; Elna smälte
i tårar.
Efter slutad gudstjänst togo både Josef och hans
föräldrar ett varmt avsked av prästen, som ännu i sista
avskedsstunden gav Josef ett ord med till resekost på
pilgrimsfärden till det himmelska Kanaan: »O m n
å-gon låtersigtyckanågotvara, ändock han
intet är, han bedrager sig själv».
Och så voro de åter hemma. Dagen tillbragtes med
bibelläsning och sång och var kanske den skönaste
de någonsin upplevat. Om kvällen bullades opp allt
vad huset förmådde: »skall själen hava sabbatsglädje,
skall kroppen också hava någon ovanlig fröjd», sa
Holger.
Åtta dagar efter mottog Josef för första gången
Herrens nattvard, och den dagen var i dubbelt
hänseende betydelsefull, enär Josef samma afton skulle
lämna hemmet för att följande morgon begynna sin
lärotid hos en annan mästare: dittills hade han följt
med sin fader.
Innan Josef skulle gå, började Holger med darrande
stämma och bävande läppar lägga honom på hjärtat
att vakta sig för »världens svinadrav», att vandra på
Guds vägar och aldrig handla mot sin övertygelse,
skulle det också kosta vad som helst. Slutligen lade
han sin hand på håns huvud och sade: »Farväl
med dig!» Denna betydelsefulla avskedshälsning
glömde Josef aldrig.
Elna följde sin son ett stycke på väg, uppmanade
honom att alltid fliteligen läsa Guds ord och vaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
