Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tårarna stodo henne i ögonen. Men det var
ändå som hon känt en viss tillfredsställelse att den
avgörande stunden var inne: hennes egna tankar och
bekymmer hade på senaste tiden börjat bli henne för
tunga.
— Jag skall försöka på! spring nu du in bara! Och
vill du jag ska komma in, så bara ge mig ett tecken
genom det lilla fönstret i sterset!
Ellemina gick in med bävande hjärta, och Janne
kilade åter ner till sin grindstolpe.
Ingvar kom. Klädd i den finaste apekostymen. Han
hade mycket vida, röd- och grönrutiga byxor, svart
klädeströja,, en eldröd yllehalsduk virad flera varv
kring halsen, trots den förskräckliga värmen, en
grå-rutig mössa med ofantlig kulle, klart skinande
kragstövlar och käpp i handen.
— Är Jöns Jönsson hemma? sporde han utan att
hälsa.
— Ja! svarte Janne och lyfte ödmjukt på mössan.
— Fruntimmerna också?
Och nu nickade han förnämt, nedlåtande.
— Inte annat än jag vet. Det var en stilig käpp!
En sådan en måtte kosta en hel riksdaler!
Och Janne lade huyudet på sned och såg
beundrande ut.
— En!! Den har emellertid kostat fyra! Min vän,
patron Bergman på Nosarp, har en precis likadan.
— Ja, se, Ingvar Mickelsson har då alla dar varit
fin som en greve!
Ingvar log hult, han kände sig smickrad av Jannes
beundran och stora ögon.
— Åhå! sa Janne. Ingvar måtte vara ute på »friare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
