Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, pengar behöver jag inte, men tack för
det ordet! sa Janne. För då tyder jag det som
hon och jag ha så länge önskat, och tro ni mig:
varken ni eller hon ska behöva ångra det. Där har
varit stunder, då jag inte trodde på, att den lyckan
var mig beredd!
Och så gick han bort till Ellemina, som smugit sig
bort till modern och satt med ansiktet lutat mot
gummans axel.
— Må så Herren göra er bana lyckosam! sade
gumman högtidligt och lade Elleminas hand i hans.
— För om du får dem ett par månader förr eller
senare, sa Jöns Jönsson lugnt och betänksamt, men
med en knappast märkbar darrning på rösten, så kan
det göra mig detsamma, och så slipper du att sätta
dig i skuld innan du gifter dig. Och skulle du få
höra talas om en riktigt duktig dräng, som är ledig
om Mickelsdag, så kan du ställa honom hit. Men,
till-lade han en stund efter, du behöver inte precis tala
om hur stor lön du har haft, för då kommer han och
begär detsamma som du har fått.
— Det är inte farligt, sa gumman, småleende; vi ha
ju inte mer än den ena tösen.
En stund senare stodo Jöns Jönsson, gumman,
Ellemina och Janne färdiga att gå i kyrkan. När de kommo
i förstugan, och de gamla gått före ut, viskade Janne
till Ellemina:
— Det var ett tjyvingens bra påhitt med den där
inmurade kopparkitteln, sa han. Hade jag den här,
så skulle jag klappa den, så sotig som den är, men
eftersom han står inne i sterset, så tror jag, att jag
klappar dig emellertid, Ella lilla! sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
