Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha sjaskat ner sitt! så kan du få så många fästmän du
vill ha — att välja på!
Och Mätta lydde far.
På tal om fästmän så var det ett bröllop här i
Gåslösa vid pass fjorton dagar innan världen skulle
till att förgås — och där kan herrn tro där blev talt om
i långa tider, fast nu äro han så väl som hon båda
döda och begravna.
Jo, där var en dräng, som skulle gifta sig — Nils
Oredsson hette han, men kallades gemenligen
Slubberten. Både han och den pigan, han skulle ha, voro
mycket fattigt folk, och fastän det hade varit utlyst för
dem i ett par månader, hade de inte blivit vigda ännu.
De ville ju, att bröllopet skulle vara i kyrkan, men
bägge två tyckte de ju också, att de inte kunde låta
viga sig, förrän de förtjänat ihop lite finare kläder, ty
den dagen vill ju en kvinna vara fin, förstås — ja,
det vill hon för resten alltid, om hon kan. Vänta
bara, tills han får en fru, så får han se!
Jo, så tyckte de ju båda två, att det gick så smått,
och när en skall gifta sig, tycker han alltid tiden är
lång. Men kan han tänka sig någonting tokigare?
Går icke den galne Slubberten åstad och bryter
sig in i sommarstugan en natt hos riksdagsmannen och
tar både kjortel och livstycke, tröja och linne och
strumpor och silkesjalett och så ett par spritt nya
kängor. Och så går han till prästen och säger ifrån
om vigsel, och om söndagen gå bägge två helt lugnt
opp i kyrkan och låta viga sig. Där blev ju ett
förfase-ligt undrande och viskande i bänkarna, för alla
människor kände ju riksdagsmannadöttrarnas kläder — det
var, minsann, de finaste där fanns i hela församlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
