Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var inte mycket med humöret. Mat fick
han, och så gav han sig i väg.
Rätt som det var, så kom Mätta, vår piga,
fram till far och mor, som sutto vid bordet.
— Ni äro tvungna att förlåta mig, sa hon, annars
får jag inte nå’n ro: jag är så ledsen och eländig, så
att jag kunde gå i ån!
— Vänta åtminstone till i morgon! sa far. Nå, vad
är det då? Har du också någonting på samvetet?
Kanske du vill gå och vara hos någon dräng, om
någonting skulle komma på, va?
— Trams!! sa hon, och hon kunde inte låta bli att
le, fast hon grät, så hon ristes. Nej, när mor var så
sjuk i fjor, sade doktorn, att hon skulle äta kött och
ägg och sådan där stark mat. Och höns ha vi ju inte
därhemma, och fläsk får den stackars gumman inte tio
gånger om året, kanske, utan hon får leva på
ärtabröd och vara glad, om hon slipper blanda å k a n n
e-rötter1 i.
— Och så tog du av våra ägg!! sa mor. Ja, inte för
det jag missunnar gummeskrå’t dem, inte, och hade
du sagt ifrån, så skulle du fått, så länge jag själv haft
några. Men det förargar mig, att jag inte har kommit
underfund med det: jag tycker jag har själv låst
ordentligt om allting varenda kväll, och jag har för det
mesta strött aska innanför dörren i spiskammaren. Se
så! gråt nu inte längre för det, mitt barn!
Mätta skrattade, men tårarna runno likafullt.
— Nej, jag tog inte av edra ägg, men där var en av
riksdagsmannens hönor, som gick och värpte på vår
loge här; och de äggen tog jag till mor. Och det var
Näckrosrötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
