- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
211

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ju ändå orätt, för antingen skulle ni haft dem eller
också riksdagsmannens: jag tyckte ju då, att det inte
var något farligt, därför att jag gjorde det för mors
skull, men — jo jo men — när det lackar mot slutet
och mot domen, blir där ett stort berg av ett litet
sandkorn. Men annars har jag alltid handlat ärligt, så gott
jag har förstått — det vet Gud i himmelen!

Far skrattade, och mor också.

— Jag tror, ni bli galna allihop! Om det väl vore
slut på denna dagen också, bara! sa nu far.

Så på eftermiddagen gingo alla människor i
kyrkan: så mycket folk hade där aldrig varit i Gåslösa
kyrka förr vid någon gudstjänst. Se, på många ställen
hade där kommit fram varjehanda saker, som förr hade
legat i det fördolda. På ett ställe hade det varit för väl
mellan mannen och pigan, på ett annat mellan drängen
och kvinnan: en kvinna kom och bekände med gråtande
tårar, att hon under långa tider hade undansnillat lin,
ull, lärft, smör och varjehanda saker och köpt gotter
för pengarna, när hon gjorde gillen i mannens
frånvaro; en annan hade tagit pengar i skåpet och skickat
dem till sin son, som låg i Lund och läste till
häradshövding; en massa tjänstfolk hade dragit gods ur
husbondens visthus och lador och sålt det till husmän för
en spottstyver, och andra kommo och bådo om
förlåtelse för det de hade spritt ut lögner om folk. Och
därför sågo människorna på varandra vid kyrkan,
undrande, vad för nyheter, som skulle komma fram —
ingen var riktigt säker ens på sina bästa vänner.

Men prästen hade fått reda på pratet om världens
undergång, och han lade inte fingrarna emellan i sin
predikan, utan gav folket besked riktigt. Han sade dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free