- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
216

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Icke en enda av de små fyrkantiga, med bly infattade
rutorna var hel: en var alldeles borta och resten voro
lappade med papper, cigarrlådelock eller bitar av gamla
kardor. Vindarna åstadkommo egendomligt klagande
eller bistert tjutande toner, då de en stormig dag
jagade varandra genom väggar och fönster. En av
pastorerna hade en gång sagt, att där satt en
æols-harpa i vart fönster — ingen begrep, vad som
menades därmed, men ofta nog kunde det bli alldeles
tyst i det kvava rummet: barnen lyssnade undrande
på dessa egna tongångar, och själva skolläraren kunde
avbryta sin enformiga vandring upp och ned i salen
och försjunka i tankar. Det var som om osaliga andar
hade klagande farit förbi; mer än en tänkte på
spökhistorier, och månget litet rosigt flickansikte blev blekt.

På skolans väggar funnos några räknetabeller, en
missionskarta — som titt och ofta ersatte en helt och
hållet nedramlad fönsterruta — en karta över
jordgloben samt några grovt utförda planscher till bibliska
historien. Detta var skolans enda åskådningsmaterial,
och så skulle det länge förbliva. Kyrkoherden var
nämligen en av dessa gammaldags präster, som ansågo all
bildning, som gick över salighetslärans område, vara
skadlig för allmogen. Själv hade han i många år varit
rektor, men hans sockenstämmoprotokoll vimlade av
stavfel och hånade alla satslärans föreskrifter,
varemot han kunde tala latin som en häst. Han
klandrade gemenligen det nutida släktet, och sedan
han vidlyftigt ordat om den gamla, goda tiden, slöt
han gärna så här: »Nej, tacka vill jag den tiden, när
bonden bara läste sin bibel, betalte sin tionde och dog
för sin kung!» När det vid skolrådets sammanträden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free