Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenbacka-Sven börjar nu erinra sig, att gamle
nämndemannen Jöns Åberg anses för socknens tätaste
bonde — han har nära ett helt mantal. Visserligen har
Lisbeth alltid fått bära vedernamnet Rävskinnet
för sin rödfnasiga hy och sitt röda hår. Men vad gör
det? Hon kan sin kristendomskunskap, och sådana
skall det i allo väl gå. Else får 110g heta S i 11 a m j ö
1-ken i alla sina dar. Det var ju inte hennes fel, förstås,
men Herren bevarar sina för allt ont. Lisbeth var enda
barnet och Sven kunde ha båda hemmanen! Han såg
sig i andanom ansedd och ärad: Riksdagsmannen
Sven Ivarsson på Stenbacka! Jo jo!!
Och så höll prästen avskedstalet, klockaren tog upp:
»Välsigna mig och skydda!» och började så
högt, att endast han själv kunde gå ut med den, förstås.
Därefter gick var och en till sitt — de gamla,
genom-stekta gummorna under fåfäng önskan, att det skulle
vara husförhör var dag under hela vintern. De unga
så väl som de gamla voro för övrigt glada, att det nu
var över för i år, och Petter Ljusasax smet
in till Ola Kämpe, den gamle smeden, för att få sig en
sup ovanpå sitt traggande om dråp. Grupper bildades
och upplöstes, samtalstonen var glättig och lätt som
stegen hos alla dessa människor, som nu längtade
hem att få lite i k a k e s t a’n — se, husförhörsdagen
är liksom en halv helgdag, så att då vankas lite finare
mat än annars. Och i dessa folkgrupper fälldes nu
domen över vars och ens ådagalagda
kristendomskunskap, men det tycktes mindre vara den kristliga
kärleken till nästan än ett brinnande nit för
katekes-utanläsning som dikterade omdömena. Och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
