Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
logdörren, grävde ett hål ut till den gamla gången
— fast han därvid fick lägga den undanskyfflade snön
in på logen tills vidare — och sedan han rensat undan
en gång, som han kallade för »mullsyrkagången», kom
kom han vid vägen fram i dagsljuset, fast det dröjde
till bort emot kvällen — först då blev vädret nämligen
lugnt och snöyran upphörde.
Det var en högst egendomlig känsla att vara så där
avstängd från hela den övriga yttre världen. Jag minns
så väl, att min bror Anders, en djuptänkt men fåordig
pys, utbrast: »Mor, det är likasom man vore en kyckling
och låge i ett ägg! Tycker inte mor det?» Det var
skumt i stugan men ej alldeles mörkt, ej ens då vi
släckt den lilla, rykande tranlampan. Ute var det
alldeles tyst, men våra egna ord liksom gåvo genljud
i stugan. Emellanåt knakade tak och loft såsom av
tunga suckar.
Vi tände tidigt lampan och ett talgljus, julen till
ära. Far var vid gott humör — som han för övrigt
nästan alltid var — men inte mor.
— Jag skulle gått till Arild Broddas, sade hon, och
fått mjölk: jag har tingat på för länge sedan.
— Varför har du inte gått förr då? sa far.
— En kunde väl inte tro det skulle bli sådant
väder heller.
»Arla sadla och serla ria
Duger inte, när en ska fria:
En annan kommer och tar din pia!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
