Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— helst i sådant väder. I dag är det inte väglag för
döda att gå »med släppesko» och bära en påse med
»sölkeduka». Utan tänd nu bara!
— Du går och trillar i groparna och bryter benen
av dig — se’n kan du gå där, sa mor och började gråta.
Men hon tände ändå lyktan.
— Man kan väl inte låta en medmänniska ligga
och frysa ihjäl julafton, om man kan frälsa henne!
»Dem, som elända äro, hav uti hus!» står där. Och
mina ben ä’ inga spoltepipor, så de hålla nog. Nu tar
du schalen på dig, och så står du och svänger med
lyktan här oppe vid »mullsyrkagången» — och så ger
jag mig ut på fäladen, tills jag finner stackaren — —
— Det är inte gott att veta, ho det är för en,
muttrade mor.
— Det är en, som är i nöd, sa far, och tonen var
så eftertrycklig, att mor genast teg.
— Och så går du, sa han till mig, och plockar
maten ihop ute på bakhusbordet, om den skulle
behövas. Men slå inte ner nå’nting.
— Det är kanske bara spöken ändå, sa mor.
— Dess mindre mat går där åt: då äta vi själva en
gång till. Det skall bli en högtid att få se ett spöke
— det har aldrig burit sig för mig förr — utom den
gången jag försåg mig på dig, mor!
Och därmed gingo de ut. Vi syskon, sprittande glada
över fars strålande lynne — ty han var aldrig så glad,
som då han smått skämtade med mor — voro naturligtvis
ytterst intresserade för vem och vad som komma
skulle: allt emellanåt öppnade vi dörren ut åt gången
och lyddes men kunde endast höra orediga ljud. I
sin nyfikenhet och oro välte Per opp och ner på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
