- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
245

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drickakruset, men detta brott, som annars skulle inbragt
honom en bra örfil av stora syster Ingar, passerade
utan all anmärkning, utom det att brottslingen själv fick
torka av bordet samt utan lampa gå ut i
bakhuset och tappa nya. Nå, det var nu inte Pers
förtjusning att gå ensam ut i bakhuset, sedan det var
mörkt, den lille haren!

Slutligen hördes röster i gången. Först kom mor
med lyktan, sen far, och sist den räddade människan
— eller spöket. På denna senare riktades snart allas
våra ögon.

Och vem var det! Jo, själva Kake-Johanna från
Hammenhög. Henne kände vi ju så väl — hon
brukade gå mellan Simrishamn och sitt hem och under
vägen sälja kakor. Vi barn ansågo henne vara den
lyckligaste människa i världen. Vi trodde nämligen, att
hon kunde få äta så mycket kakor hon ville, hon, som
hade två korgar — en under var arm. Vår första
blick gällde naturligtvis, huruvida hon hade någon
korg — jo, riktigt! En hade hon. Men olyckligtvis låg
där täcke över, så att det var omöjligt att se, om hon
hade några kakor i den.

— God kväll, tultingar! sa hon. Ja, så hade väl
varken du, Sven Skräddare, eller du, Mätta, eller ni,
tultingar, trott, att här skulle komma främmande själva
julafton, och inte gamla Kage-Johanna heller. Ja, det
är som jag säger så titt: »Herren ser till dem, som
som ropa till Honom ur sitt hjärtas djup». Hade inte
du, Sven, kommit ut och hört, hur jag ropade i kväll,
så hade Kage-Johanna trampat sina sista fjät i dag.
Nu har jag varit två dagar på vägen: i går hann jag
inte längre än till Järrestad, och så skulle jag ge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free