Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Annars var han ju mycket bekant hemma till vårt,
ty han var son i nabogården.
— Är ni inte kommen längre, Johanna? sa han.
— Nej, och hade inte Sven varit ute och plockat
opp mig, så hade jag väl legat ute på fäladen och varit
en istapp.
— Jag ska hälsa så mycket ifrån mor: här är lite
julamat till barnen — ni ä ju alldeles insnöade och har
väl inte kunnat komma ut i dag?
Mor blev »mild som en morgonmjölk», tackade så
mycket, tog emot knytet och gick ut. Erik gick efter
henne i bakhuset, och de voro ute en god stund.
Därpå öppnade mor dörren och kallade på far —
ett ögonblick efter ropades Ingar dit ut. Men när jag
också ville sticka min lilla näsa ut, slogs dörren igen.
Efter en lång stunds förlopp kommo de in allesammans,
högtidliga, men en stilla glädje lyste ur allas deras
ansikten.
Far satt litet. Så reste han sig opp.
— Det är Herren själv, som har sänt dig hit att
gästa i kväll, sa han till Johanna. Och nu är här ett
fröjdefullt budskap till ifrån kärlekens Gud. Du
behöver inte nämna det för någon så länge, men Erik och
Ingar ska bli ett par: han har varit här och sagt ifrån,
att hans föräldrar äro med på saken. Och han är en
bra karl, så jag kunde aldrig önskat henne en bättre
man: så vi ska hoppas, att Herren vill välsigna dem
bägge två.
— Det gör han nog, sa Johanna. Ja så, tösen hade
inte länger kvar av sin ungdomstid! Ja, minsann var
det en julklapp, som duger!
— Det var därför jag gick i kväll! myste Erik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
