- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 1:2 /
260

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ack, nej, nej! På det viset är det inte. Nej,
men vi å’ glada vid varandra, men det kan ju aldrig
bli någon glädje av det, och därför är här ingen annan
råd än att jag flyttar, för jag uthärdar inte längre på
detta viset.

— Anders och du? Ni två ett par!

— Tro inte det är min skull! Jag skulle hellre
smitt ett lås för mina läppar än låtit honom förstå det,
om han inte hade tvingat mig att erkänna det en
söndag, när vi skulle gå till skrift — till Herrans altare
kunde jag inte gå med en osanning. Och jag kan ju
inte hjälpa, att jag är så fattig och han inte heller att
han är så snäll; men om jag så skulle dö här jag
sitter, så har jag honom kär och så blir det i alla mina
livsdagar. Det var han, som först talte till mig om det,
många, många gånger, och både han och jag trodde en
tid, att mor kanske skulle kunna ge med sig en gång:
en tror ju så gärna det man önskar av allt hjäjrta.
Men så sa mor, när som Englas Kristofer hade gift
sig med Eljena, som tjänte där, att det aldrig skulle
ha hänt, om det hade varit er son. Och då förstodo
både jag och Anders, att där fanns inte hopp mer, och
då hade jag ingen annan råd än att säga opp mig —
när vi inte alltjämt se varandra och äro omkring
varann, blir det kanske inte så tungt. Som det nu
är, gå vi av till slut bägge två.

Mor Toa var blek, men ansiktet visade inte ett
grand vad hon tänkte. Hon satt tyst en stund. Så
gick hon bort och tog och bläddrade i psalmboken.
Genom tårarnas slöja såg Gunborg, att gumman med
nageln gjorde ett streck på ett högerblad och vek ett
hörn. Gunborg visste att gumman stundom »lottade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/1-2/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free