- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
11

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Han kunde minsann försökt! Nej, han var ute
och rakade sig och tog ett rent förhänge på!

— Skulle väl se ut som folk: jag trodde ju det var
min fästemö. Och när man är vacker i sig själv, så
skall man väl pynta sig lite också. På den tiden hade
jag håret kvar och var en — —

— En likadan tynting som nu, ja precis!

— Emellertid kommo far och mor också ut för
äventyr: de blevo insnöade på vägen från staden
och hördes1 inte av på hela kvällen och inte om natten
heller. Och där satt jag med en tös, som hade kommit
alldeles som ett yrväder över mig. Nå, henne gick där
nu ingen nöd på: jag höll varmt och go tt till henne.

— Ja, jag trodde jag skulle bli kokt: kakelugnen
var glödande röd — —

— Liksom du själv, när jag såg på dig, mor! Strax
var jag ju lite blyg för henne: jag visste inte hur jag
skulle lägga mina ord och tala om för henne, att det
var mig hon skulle ha. Men när hon så började jämra
sig, att hon hade kommit »på villekulla» under sin
resa till moster, som bodde i Olsarp, så tröstade jag
henne och sa, att hon bara var kommen till Blåkulla.
Och så skrattade vi som tosingar bägge två, och så
kom tramsekvarnen i gång och jag blev spritt galen
i ungen, så jag visste knappast vad jag tog mig till.

— Det tror jag nog: han ville jag skulle äta var
timme och kaffekitteln var visst på dagen i ända.

— Jag har alltid unnat dig gott, mor. Jo, där gick
jag och tösen en dag och två dagar, far och mor
hördes inte av och så påskafton tyckte jag hon borde
veta, att hon var hos sin fästeman. I mörkningen satte
jag mig bort till henne vid kakelugnen och så tog jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free