- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
14

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varit yrväder, hade han väl kört av det arma livet.
Och mor grät och Marna grät.

— Och det var bara du, som var kavat och lugn!

— J°> jag tackar! Men mor gick över på vår sida
och så stodo vi oss ju, när far hade fått sova på saken
och så fick höra, hur ivriga vi voro. Till all lycka
hade min Marnas Nilsagubbe lika mycket pengar som
fars — det gjorde må tro inte lite på sig, för gubben
var holians hagalen1 som de flesta gubbar.

Men inte var det mors bästa mat att följa med far
sen ner till den andre Nils Nilsson och uppsäga tro
och loven: hade det inte burit sig så lyckligt så tösen
— den galna Marna, hade jag så nära sagt — hade
varit lite glad vid en dräng, som tjänte där och som
hon sen också efter sju sorger och åtta bedrövelser
blev gift med, så hade där väl blivit en babylonisk
forbistring i hela Torplunda by bara genom det där
påskasnöfnyket. För det var inte så lätt att ställa
tillrätta hemma hos min Marna heller — gubben hade
haft spekulationer åt helt annat håll, ska jag säga.
Men han fick ju också ge med sig till sist — se, när
Marna vill driva en sak igenom, så gör hon det —
det vet jag bäst, som har dragits med henne i så
många år. Och så ska jag säga, att därhemma hos
Marnas föräldrar hade de redan börjat tro, att tösen
var rent förgången och aldrig skulle komma tillrätta
mer, och när jag då kom körande hem med henne,
blev där ju glädje opp i taket, och jag, som hade
skaffat henne husly och skydd, hade ju liksom lite
anspråk på henne, och det förstod hon må tro också
att utlägga för dem.

Far blev ju mycket glad vid Marna, han också,

1 Tämligen girig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free