Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att nämndemannen Per Olsson gick igen, kanske?
Han dog av fyllesjuka och ropade ett helt dygn på
den onde och sa, att hela sängadynan var full av
smådjävlar, som hoppade och dansade och voro lustiga,
för det de skulle dra av med hans själ. Mårten Måns’
Mätta, som tjänte där, sa att det prasslade i krokarna
natten igenom och ibland hördes där svordomar och
flatgrin från lusthuset, där han hade suttit med sina
stallbröder så titt. Och det är säkert som en dag,
att han engång hade behållit oblaten i munnen, när
han gick till skrift, och sen stuckit den i nyckelhålet
på kyrkdörren och lovat den onde sin själ efter vissa
år. Det har en sagt, som inte ljuger.
— Varför satte han den i kyrkdörren? sporde jag.
— Jo, så kom den onde på natten och tog den!
sa Eljena.
— Ja, men kyrkan är ju Quds hus — hur kan då
den onde vara där? envisades jag.
— Gå du och läs på din katekes! sa Eljena vresigt.
En kväll berättade lärpojken den gamla historien om
pojken, som narrade hin in i en maskstungen nöt och
sen satte en pinne i hålet. Men den som fick »på
vinorna», det var lärpojken.
— Ska du driva gäck med heliga ting, ditt leda!
sa mor.
— I-inte ä hi-in he-helig? sa lärpojken snyftande.
Men då gick far efter alnen.
— Ni, ni kan in-inte era kri-kristendomsstycken!
skrek pojken med förtvivlans mod.
Se, han visste, att om man tog far rätt, var han god
på ett ögonblick, helst om han måste skratta. Far
häpnade också vid denna djärvhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
