Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den saken kanske. Men eftersom vi nu lia kommit
in på det kapitlet engång, så vet du nog, att det
har varit bra med Nils och Ebba i flera år — —
— Vilken Ebba?
— Här är väl inte mer än en! Min Ebba, du! Och
det är en tös, som — —
— Hahaha! Nå, hade hon haft 60,000, så skulle jag
inte sagt ett ord emot på saken, för hon kan vara lika
bra som någon av åbodöttrarna, fast du alltid varit en
slarv och bara tänkt på dans och löjen — du precis
som Nils, för resten. Och när du har spelat ihop de
styvrarna till Ebba, så kan hon anmäla sig — om
platsen inte är upptagen, hånskrattade han, reste sig
och gick ut. Närmare kväll kommer jag igen, sade
han och nickade lugnt i dörren.
Ebba fick tårar i ögonen och smög sig stilla in i
sin kammare.
Per Speleman fick tag i sin fiol och skulle laga
kvinten. Nästan omedvetet kom han in på en gammal
melodi, som han förr i världen brukat spela för Bengta
Erika, på den tiden de båda drömde om samliv.
Det var innan hon gav efter för sin far och tog Erik.
Sen hade han blott talt några likgiltiga ord med henne,
men hon var hans käraste minne. Skulle hon nu säljas
för andra gången!
Han var så i farten med att spela, så upptagen
av gamla minnen, att han ej märkte, hurusom Nils
sakta smög sig in i rummet, förrän denne viskade:
— Är far gången?
— Nej, så djäkeren i min fattiga skinntröja är det
Nils! skrek Per Speleman och slängde fiolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
