Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och vore jag som du, så skulle jag säga vad
jag tänker.
O O o
— Saaa ?
— Jag skulle säga: »Hör du, Bengta! Engångj vart
du mig fråntagen — det var väl så vår Herres vilja.
Nu går tösen till sin hjärtevän och jag sitter ensam.
Så gör du — bägge äro vi gamla: jag nära femti och
du fyra och fyrti, men vi kunna ändå ha många år
kanske att vara samman och liva opp våra
ungdomsminnen!» Så skulle jag säga, om jag vore Per; men
som det är jag, som har skilt oss, får jag väl också
försona mitt gamla fel. Därför säger jag nu: »Tänker du
som jag trodde, Per, så säg det!» Och då skall jag
svara: »Det var väl sagt och här har du gamla Bengta!»
— Det svaret visste jag att jag skulle få, Bengta!
Men varför har du inte kommit förr? Vi ha varit
enslingar länge!
— Varför kom inte du?
— Det var inte jag, som — — som —
— Som svek, nej! Du har rätt. Men nu är jag här.
— Och här blir du. För djäkeren i min fattiga
skinntröja jag ligger och övertar din stora gård eller sådan
regering, utan min fiol och min postlucka ska jag ha
att gå och pyssla med, när du pysslar om mig.
— Ja, nu ha vi tänkt på andra så länge, att vi ha
lov att tänka på oss själva efter denna dagen!
Anders Åstradsson trädde in med de unga, glad
och blid.
— Ja, Bengta, sa han, på det sättet får du allt
sitta och kuckelura ensam på gamla dar, för jag har
inte flera pojkar och själv är jag en gammal gnue,
så det inte är värt att bjuda till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
