- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
65

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förr — här och där finns ju bevars en joch annan, som
går sin halva mil ett par, tre gånger i veckan; men de
äro inte av sånt skrot som de gamle. Nej, för en
30 år sen fanns det tiggegubbar, så vägarna vimlade
av dem och gåsabänkarna, där de hade suttit, vimlade
efter dem, och det fanns postgubbar av gamla skoffan.

Ni skulle bara sett Åke Väskeman hemma!

Först och främst kunde man grina sig till magkramp
bara man såg själva karlen. Ansiktet var nästan
ingenting annat än mun, ett förskräckligt ginungagap; och
omkring den hade naturen planterat ut en liten, spetsig
haka, en liten, spetsig näsa, ett par små, kisande ögon,
inunder en nästan osynlig panna. Hjässan alldeles
försvann under ett par långa, rätt utstående öron med
väldiga »lappar» och ett kort, stripigt, vaxgult hår. När
Åke öppnade munnen, blev man rent rädd för de
tandlösa käkarna och åtminstone kom jag för min del
alltid att tänka på en nerbränd by, där en rökig och
halvförfallen skorsten lutar till fall över de svartnade
tomterna här och där.

Ovanpå detta märkvärdiga huvud vinglade en hög
skorstenshatt, men den hade då inte varit svart på de
sista 20 åren. Som den var lika obekväm som röd, kan
jag inte förstå, varför Åke begagnade den, om inte
därför att den på samma gång var hans kakemagasin
och resematväska: det kunde minsann vara svårt nog
ibland att avgöra, huruvida de pärlor, som en het
sommardag droppade ner från hans linvita ögonbryn,
härledde sig från hans svettkörtlar eller på morgonen
av någon kvinna blivit i smörform bredda på en skiva
siktebröd.

Den övriga dräkten var mer egendomlig än stilig:

5. — Wranér, Ny samling. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free