Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små hört, att den, som ofredade en postman, skulle
mista huvudet och högra handen liksom den som bröt
andras brev. Denna hemska utsikt underlät aldrig Åke
Väskeman att framhålla, när någon morskade sig mot
honom, vilket dock sällan hände.
Jag fick engång, när jag var pys, höra på Åke,
när han var i ämbetsärender stadd, och det minns
jag än i dag. Det kom sig nämligen så, att mor skulle
ha ett brev skrivet, och där fanns ingen av oss där
hemma, som var den saken mäktig, och då skulle
naturligtvis Åke Väskeman göra det. Så smatt hon ner
till skräddarens, när hon såg Åke på vägen, och jag
dryntade bakefter, fast jag egentligen skulle ha ögonen
på mosters höns, så att de inte lade sig och balade i
vår lavendel.
Just som vi trädde in om dörren, hade Åke satt sig.
— Du svettas bra i dag, Åke! sa Hanna
Skräddarens.
— Gonn gör jag ej: det är Elna Eskilas smör, som
har smält i denna hettan — hon hade inte något
papper att vippa om matabiten!
Och därmed drog han fram en hoplagd smörgås
ur hatten, på vars botten även skymtades ett stycke
sockerkaka.
I detsamma inträdde Mätta Per Snickarens och
gamla Bergvallskan. Åke mumsade på sin smörgås.
— Nå, är det något nytt i tidningarna? frågte
skräddarekäringen.
— Jo jo men! Jag smög mig till att titta i
»Skånska Posten», som skulle till patronens — nu är där
»revlation» i Frankrike igen och vi ska också ha krig
— alla folk ska ha krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
